Det strålar en stjärna förunderligt blid

Ja alltså, när jag ändå sitter här nere i garderoben och dödar tid så kan jag bjussa på ett kollage jag nyss knåpade ihop. Det hela föreställer min julafton, vilken spenderades hemma med Jonas, Isabelle, Frida och Lotus. Ja ni vet, det vanliga med mat i överflöd, gokarameller, julklappar och Kalle Anka! :)


Ojojoj

Igår pallrade jag och Jonas oss ner till pizzerian och gav oss själva en spontan mysfylla. Underbar kväll, men inte lika underbart imorse när jag skulle upp kvart över fem för att jobba dubbelpass.
Jag klev upp, var som vanligt sen när jag väl skulle gå ner till bussen, så jag sprang med andan i halsen. När jag tittade på tidtabellen så visade det sig att bussarna kör som helgtrafik idag. Jag sprang ner till centrum och hoppades att det skulle gå någon buss därifrån. Icke. Happ, det var bara att springa hem, tänkte väcka Jonas så han skulle kunna köra mig till jobbet när det verkligen slår mig att "det är ju för fasen nyårsafton! Vi jobbar säkert inte ens vanliga tider!". Jag ringer till företaget. Ingen svarar. Jag ska precis kolla upp numret till Adecco när jag får syn på att det står ju för fasen exakt vilka dagar jag jobbar i bokningsbekräftelsen. Och nyårsafton var inte en arbetsdag.
Det har aldrig varit så jäkla skönt att krypa ner i sängen igen. Gjorde några toasts till mig och Jonas (den stackarn vaknade ju av att jag brötade runt i lägenheten), vi klämde i oss maten, slog igång ett avsnitt av Family Guy och kröp tillbaka ner i sängen. Åh, UNDERJÄVLABART skulle jag vilja påstå!

Bjuder er tillochmed på en bild från i sängen. Jonas kramar sig själv, jag är nyvaken, utvilad, känner mig så jädra go!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_50e17bbdddf2b32d0500d2d1.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_50e17bbdddf2b32d0500d2d1.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_50e17bc0e087c35c9faa61a3.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_50e17bf2ddf2b32cd700c370.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_50e17bf79606ee5a993b85d5.jpg" class="image">


Hejhå

Goddag från mig och min rosa morgonrock. Igår var det full rulle hela dagen lång. Jag spenderade första delen av dagen i stallet, sedan någon timme med Jonas och därpå följde 80-årskalas hos Johannas släktingar. Fy vad mysigt det var att träffa familjen Nordblom igen, det var så länge sen! Vi drack vin och åt galet god mat. Jag och Johanna drog en impulsutgång i Göteborg, drack oss salongsberusade och skvallrade. Det skumma med hela kvällen var att vi var så taggade på att maxa nästan hela tiden, men när vi precis hade bestämt oss för att gå på gayklubb och till och med hade satt oss på spårvagnen dit, då tvärrasade båda två och vi tog oss ett vinglas var och tittade på Pretty Little Liars på Murveln istället. Det är väl det sjufyrajobb gör med en, även om det känns som evigheter sedan jag sist jobbade (vart sjuk och sen julledig ni vet). Slutligen begav vi oss till pendeln, somnade båda två och vaknade precis när vi skulle av i Kungsbacka. Pensionärsvarning.

Här sitter jag nu i morgonrock. Jag är ensam hemma, och det är så tomt och tyst så jag får ju panik. När jag är ensam hemma, och dessutom har bakisångest (ja, jag får alltid det, även om jag bara har druckit en bärs) då inser jag verkligen vilken sällskapsmänniska jag är. Skyller detta på mina föräldrar, jag är väl van med att alltid ha någon runt mig eftersom att jag alltid har haft mina syskon. Hugaligen, tystnaden skräms.


Love movitz

Maxar med bästis!


Är du kär i mig ännu Klas-Göran?

Det där med stall och stora djur är förbövelens underbart. Det är helt otroligt hur jag, som konstant har en torktumlarhjärna, bara kan släppa allt så fort jag vistas bland hästar. Jag antar att det är för att man måste vara helt hundra procent koncentrerad på det man pysslar med, det är ju trots allt närmare 400 kilo muskler man handskas med. Tror det är kring 400 kg i alla fall. Har spenderat dagen sedan 10-snåret i stallet med min Walle. Bjussar er på ett kollage inkluderande sadelkammaren, julgranen samt mig och Walnuss.
Nåja. Nu ska jag röja ihop här hemma lite med Jonno.


HAHA!


AAAAAAARRRRRRGGGGHHHHH

Ja men det är väl själv-jävla-klart! Springer som en fucking dåre för att hinna med busshelvetet till stallet, nu när man äntligen mår tillräckligt bra för att spendera en timme på hästryggen. Men klart som äckelkorvspad så missar jag bussjäveln med EN MINUT! En minut. En jävla minut. Självklart är det griskallt men så fan heller att jag går tillbaka och väntar i värmen, då lär jag ju missa en till buss. Jaha. Så nu ska jag alltså sitta här och frysa röven av mig i en timme. Jävla tillkukade dag. Om du är en irriterande människa, vänligen hör inte av dig till mig idag, för det enda jag känner för just nu är att ge någon en käftsmäll.


Ah


Hahaha

Haha, fick världens härligaste uppvaknande idag! Höll på att frysa ihjäl, så jag drog i Jonas arm och ville skeda. Då börjar han skratta i sömnen. Jag frågar vad han skrattar åt, men han bara knorrar till svar. Jag tänkte att han nog bara skrattade helt i nattmössan så jag fnissade lite och lade mig tillrätta. Då börjar han skratta igen och säger:
"Jag drömde att jag var en krabba, och när du drog i min arm kändes det som att du drog i min klo så den höll på att lossna och jag ba HJÄÄÄLP!"

HAHAHA! Vi låg och garvade åt det där en bra stund! Antar att han fortfarande feberyrar, även fast febern har gått ner sig litegrann i alla fall! Jag har verkligen fått höra så jäkla roliga och skumma saker från hans håll under veckan, helt underbart, särskilt eftersom att jag själv aldrig yrar alls, och ändå har jag haft ordentlig feber under veckan!


<3

Innan jag träffade denna varelse kändes det som att jag irrade runt djupt nere i ett becksvart grottsystem. Jag hade ingen koll på mig själv, och det brydde jag mig inte om att ha heller. Mitt liv bestod av att flacka runt och aldrig, aldrig få någon ro i varken själ eller hjärta. Var jag än befann mig kändes det hela tiden som om jag borde vara någon annanstans, rastlös, vilsen och ensam. Konstant gick jag runt med en känsla av att aldrig räcka till, att aldrig vara bra nog, aldrig duga precis som jag är. Herreminje, jag sprang runt och hade inte ens ett jobb, och inte brydde jag mig särskilt om det heller. Spela roll? Tänkte jag och drack en massa öl i solen. Och det ögonblicket av obrydd nonchalans var underbart, ända tills varje morgon när jag skulle vakna, kliva upp och göra något vettigt av mitt liv, men inte kunde finna någon mening med det.
Men så just en sådan dag dök den där upp, alldeles utanför min dörr. Jag minns att jag satt hemma framför tvn, deppsuckade och slötittade på skitserier. När jag precis hade insett att det var helt meningslöst att ens försöka göra något vettigt av den dagen och bestämt mig för att springa ner till kiosken och köpa en chokladkaka att deppa med, då dök Emelie upp hemma och hade varit ut och sprungit en mil med någon tjomme. Jag fick fruktansvärt dåligt samvete för mina slöfasoner när jag såg hur hurtiga de hade varit, så jag ändrade mig och sprang ut på en långtur jag med. Och när jag kom tillbaka, ja, då satt han där, med sin grå luvtröja i skräddarställning utanför min dörr. Min Jonas. Haha, tänk bara, om inte Emelie hade kommit hem just då så hade jag aldrig i hela mitt liv fått för mig att dra ut och springa och då hade jag aldrig träffat honom!
Vad kan jag ha pratat med honom då, en kvart kanske? Den kvarten ändrade allt. Den kvarten skulle komma att leda till en pojkvän, en ny lägenhet, en arbetsintervju, en provanställning, att min rastlöshet kraftigt minskades, trygghet, kärlek och en jävla massa roliga och underbara minnen. Jag har så jävla kul med denna kille. Vi flamsar, skrattar, käftas och busar som två femåringar, för att i nästa sekund vara allvarliga, vuxna, mogna. Vi berättar hemlisar, som två småtjejer och vi drömmer om världen, om allt som finns där ute, allt som vi inte har sett men baske mig SKA ut och se. Jag har aldrig känt att jag riktigt duger och räcker till, men med Jonas känner jag det mer och mer för varje dag som går. För första gången börjar jag känna att jag kan vara precis den jag är och ändå duga i någon annans ögon.

Jag mår så bra när jag är med dig, min kära, och det är därför jag också är så rädd att förlora dig. Du betyder så oändligt mycket för mig, hjärtat mitt.


Gäspis

Alltså det där med att blogga är ju som sockerberoende. Ju mer man äter, desto mer vill man ha, men avstår man ett tag så tappar man helt suget. Men, men. Här sitter jag och dödar tid på jobbet, 89 stolar är nämligen färdigmonterade och utskickade och jag väntar på att klockan ska slå fyra så jag får åka HEM!
Jaja. Tänkte dela med mig av en bild av mig själv som jag kom över igår. Mest för att jag började skratta när jag såg den och tänkte att "fan va skön, och jag har då banne mig alltid varit likadan". Ser verkligen ut som att jag har krupit in och fastnat i gåstolen och asgarvar åt min egen klumpighet. Precis likadan som nu då. Klumpig och asgarvande.
Nopie, mer kan jag inte komma på att dela med mig av. Nu är klockan snart fyra, tack gode guuuuuud!


hm.

nbik aapoikl,.nnnnnnnnnnnnbohn, . .
 
 
Jag går och lägger mig igen då.. Nej fan det gör jag inte alls, måste ju skruva stol först, hej och hå. En sån här natt kan inte leda till annat än en pissdag från helvetets avgrund.

men va?

Nej fyfan, detta är något mycket värre än söndagsångest. Herrejesus!
 
Jonas, skynda dig hem och få mig att må bättre!
 

Käääääänt

Söndagsångest, på en TISDAG?!
 
 

usch

Ja alltså... Först pepparkakorna, och nu detta, och så undrar vissa varför folk blir rasister?
 
 

IKEA-mög

Åh gud så länge sen jag uppdaterade! Ni får ursäkta mig, men jag har ju somsagt ingen telefon just nu, så det blir inte mycket till uppdateringar. Dessutom så har jag inte haft mycket till tid över heller, har ju för fasen knappt hunnit sova under dessa dagar! Dagen har jag jobbat på Isringhausen, kvällen på Valand, helgen på Valand och ett par kvällar har jag ridit min fina Walle. Magdans, julmarknad, pulkåkande och snöbollskrig har jag också hunnit med. Ett par dagar har jag umgängats med Johanna och en gnutta uppmärksamhet har jag försökt ge Jonas också.
Hursom. Just nu sitter jag sjuk här hemma och fördriver tiden med att titta på alla avsnitt av julkalendern. Haha, herregud så bra den är, får ju nostalgi även fast den är helt ny!
 
Jaja. Ska fortsätta med tidsfördrivandet nu. Ville bara påpeka att jag lever liksom. Pussar!

RSS 2.0