Nittonnollnoll

Jag vill dela med mig av ett tips till alla ensamma karlar i denna kyliga månads kvällsmörker, enjoy!


Reda i oredan

Igår hade jag livsbeslutsångest. Idag har jag bestämt mig. För ett par timmar eller kanske ett par dagar i alla fall. Efter studenten ska jag såvida jag får jobb knega på hela sommaren i Göteborg och umgängas med alla fina vänner jag har lirkat fram här. Sedan beger jag mig antagligen uppåt, hemhemhem. Tack gode gud så slipper jag bo själv, för jag ska flytta in hos världens bästa, Ewwe! Det är klappat och klart. Ska jobba i alla fall en höst där, åka utomlands med henne en vecka, bocka av högskoleprovet och sedan får vi väl se. Kanske resa runt lite, men antagligen börja plugga igen efter ett gapyear. Det här känns bra! Fy vad det känns bra med planer! Sen får vi väl se ifall jag tvärändrar mig och klurar ut något annat att syssla med, meeeen, detta är provisorisk plan nummer ett, och just nu ser den ut att slå in.


LALALALA

Okej, det spelar faktiskt inte så stor roll hur trött man är när man får uppleva lättnaden av att lämna in ytterligare ett helvetesprojekt. Min historical investigation dunsar ner i Tibbes händer om en liten stund och jag andas ut. Nämnde jag igår att min ToK-essay har skickats iväg till Ruth också? JAG ÄR KLAR! Åååh herre, ni anar ju inte hur fint det känns! Bara fyssen och ekonomin to go nu, sen är ju för fasen ALLT inne! Känns som att man kan se ljuset i tunnelns slut nu, ÄNTLIGEN!


Hej väggen, får jag gå in i dig?

Åh. Fy. I. Hela. Helvete. Jag skulle göra vad som helst för att få fortsätta sova, kommer kräkas floder av trötthet idag efter denna natten tillsammans med de andra nätterna denna veckan. Orkar inte!!!


Procrastinating

Tog mig ett flertal omläsningar!


Vi gör det igen

Nu vill jag bara en sak. Vill att denna stressiga jävla vecka ska ta slut så jag kan maxa med gänget!


Det var ju som fint!

Igår hade jag en helt fruktansvärt fin söndag! Pluggade ju hela fredag och lördag och det jag hann på söndag. Sen trillade Tim in i Göteborg, så jag spenderade dagen i hans sällskap. Herre så trevligt! Vi inhandlade oss två Budweiser var, traskade ner till hamnen och satt på kajkanten med fötterna dinglande över det skvalpande vattnet. Solen strålade, även om jag må erkänna att det var lite småkyligt, och vi blev sittande där och smuttade på varsin öl tills solen nästan försvunnit. Då begav vi oss till Murveln, drack ett vinglas, och sist men inte minst mat på Hard Rock Café. Galet goa grejer, tänk er bara, en enorm nachotallrik med en strawberry daiquiri.

Nej, kort sagt, jag hade en ultimat söndag i ett ultimat sällskap. Inga konstigheter.


Hehe awk!


Genomlycklig!

Vet ni vad det bästa som finns är? När något man har grubblat på bara går och löser sig. Helt jädra underbart! Vill dela med mig av en erfarenhetsvisdom: ALLT löser sig bara man öppnar käften, förmedlar hur man tänker och känner, och helst kan ansluta hjärnan till käften innan man öppnar den.

FAAAN vad livet är fiiiiiint! ♥


Mmmjaaaazzoooo!

Har stressat runt i skolan klädd lite såhär, fast med en svart halsduk om nacken. Har helt hutlöst mycket i skolan, kommer säkert få magkatarr innan nästa vecka är över, men kan ändå inte låta bli att springa runt med ett leende på läpparna. Fan vad fint allt känns! Och nu ska jag stressa iväg till Annis, ska våldta hennes dator med mina IA's!


Done and fucking done

Den andra anledningen till mitt lättsamma hjärta:

Har idag skrivit om sista akten på Vildanden, samt skrivit till en extra akt. Dessutom har jag skrivit ett police statement och en novell om möjliga konsekvenser drogmissbruk omkring barn kan få. Har lämnat in skiten, vilket kan vara lite utav den största lättnaden jag har känt på! Snackade också lite med en i IB2, och han berättade att Tibor har tagit upp min Extended Essay flera gånger som ett bra exempel. Förstår ni hur kungligt detta känns eller? IB är ett helvete, inga konstigheter, och jag har alltid presterat så fruktansvärt dåligt på den här linjen, men helt plötsligt börjar allt lösa sig själv och jag börjar få bra omdömen på diverse inlämningar! Det är ju så man vill brista ut i sång och lyckligt fnitter! Känns helt plötsligt som att allt är möjligt, och jag får nästan lust att fortsätta plugga direkt efter gymnasiet.


Grrrrrreat!

Alltså fytusan vilken fin dag detta är! Bjuder er på lite bilder av anledningarna till mitt sprallhumör.

Förstochfrämst, finafina Annie påpekade att jag såg journalistig och fin ut med glasöjja, mina svarta jeans, min slappa halvstickade tröja, tofsen i håret och för att inte glömma sinnryggsäcken (ja, skinnryggsäcken utan k). Bara sånt där som man verkligen blir så jädra glad av att höra! Och ifall du läser detta Annie, så right back at ya, och måste bara nämna att flätan i ditt hår idag stavas V-A-C-K-E-R!
Dessutom så hur himla fint är det inte att man kan gå ut i bara skinnjacka och halsduk utan att ens frysa? Snön har smält bort och solen strålar, det börjar bli fucking vår!

Måste också få inflika med att jag har förälskat mig i min nyckelring. Ska börja samla på nyckelringar från varje land jag besöker, så kommer jag i slutändan stå där, lite sådär halvsymboliskt med nycklarna till världen i min hand. Hittills har jag dock bara hunnit hänga på en nyckelring från Berlin och en sko från Mexico (dock så var det inte ens jag som var i tacoland, men den får äran att hänga på ändå).


hej koffeinpiller

Klivit upp klockan fem, producerat en world lit samt finslipat två written tasks i engelska. Sistasistasista deadline på det idag. Alltså ni kan ju aldrig ana vilken sten som har fallit från mitt hjärta nu! Internal Assesment i både engelska och svenska är heljävlafärdigt, det är så jag vill sjunga! Ska bara knåpa ihop en sista CAS-proposal, sen väntar skolan, och ikväll ska jag skriva ToK. Sen är det dunderunderbara helg efter två lektioner imorgon.



Fucking sönderpluggad...



Men FUCKING FÄRDIG MED SVENSKA OCH ENGELSKA!!!


Så kanske jag kan känna meningen med tystnaden

Om jag överlever den här och nästa vecka... Då spelar det nog ingen roll vilka bedrövelser jag kan utsättas för i livet, kommer ha det svart på vitt på samtliga hand-ins' att jag kan klara ALLT.
Nåja. Tröstar mig själv i min uppesittarstress med en galet tilltalande gojävlalåt. Hör ni så man gungar med?

Det finns en annan sida,
det finns någonting jag aldrig ser
Men jag vill inte veta vad
För därifrån syns längtan mer

 


BARNSLIGHETER

Tur att man har barnsliga roomies. Försökte mig på en powernap innan pluggandet, men vaknade ganska omgående av att mitt ansikte osade Holiday. Tack Johanna, tackelitackelitackis!


Brorsan, det löser sig!

Himla lustigt väder, det må jag ju påpeka. Regnrusk och gröna ängar i februari, känns helt uppochner och dragen baklänges till Finland och hem.
Nåja, i övrigt så har jag betat av min viva voce idag, fick höra att min extended essay blev bra och riktigt intressant (vilket baske mig är en komplimang när det kommer från Tibor), har nästannästan avslutat all CAS, och ikväll fixar jag written tasks i engelska och lite sånt småjox. Efter denna veckan och nästa vecka är alla inlämningar klara, och då ska jag bara andas ut, svepa ett par vinglas och dansa tills fötterna blöder. Ska bocka av en sväng till Stockholm också, kanske en sväng till Uppsala, och jag och Johanna har ju fortfarande planer på att bege oss till Spanien. Låter helt okej ändå!


oh man

Fin jävla låt.


Gråtfärdig, inga konstigheter.

FAN! Varför var detta tvunget att ske? Varför? Har jag inte nog att grubbla på som det redan är kanske? Lite prestationsångest hit, förträngd stress och press dit och en rågad dos rastlöshet, men NEJ, lilla Sussie ska stå käpprak i ryggen och ta emot mentala käftsmällar i form av likgiltig stolthet. Frågan är ju hur mycket någon kan ta innan benen viker ihop sig och man faller ned på knä med ett under en törnekronas tyngd böjt huvud.

Jag har aldrig bett om annat än en förklaring och ett litet jävla förlåt. Men din stolthet är visst lika lätt att svälja som taggtråd. Och om du nu inte kan svälja din stolthet, kan du åtminstone släppa taget om mig? Snälla?


Grubbel

Jag vill skutta bakåt i tiden, till slutet av ettan. Maj, när jag struttade runt i Boden med Veronica och drabbades av en åkomma som jag kallade kroniskt hög på livet. Maj, när jag bokade en sista-minuten till Göteborg, slängde mig i klassens armar efter att inte ha sett gänget på ett halvår, och vi berusades i varandras samvaro på en sjuttonårsfest ute på Vässingsö. Solen strålade, gräset var grönt och jag sprang runt i en fladdrande klänning. Körsbärsträden blommade och dagen efter traskade jag och Annie ett par kilometer i skinande försommarsol mot Onsala innan vi blev upplockade av hennes mamma.
I maj det året var allt på topp. Inget krångel och inga konstigheter, bara livet i all sin enkelhet. Just nu har jag en gnagande känsla i magen av att maj iår inte kommer bli samma sak.

Så därför, kan jag inte få skutta bakåt lite i tiden?


Jump on the tiger

#solsken #snyggasteskornamankanfinna #lastbil #tattareutandesslike #rockklassiker #besserwissertim #intekul #bländad #ossytosser #banditrock #holydiver


Vars är du då tandkrämsjävlahelvete?

Sitter här och diskuterar saker med ett sossesvin av rang. Hypokondriker är han också, och denna människa har gett mig ungefär varenda förolämpning man kan finna i det svenska språket. Detta inkluderar bland annat idiot, cp, dumjävla morjärvsbo, as, fitta, jävla barn, m.fl. Och ändå påstår han med jämna rum att det är JAG som är den elakare personen i sällskapet. Är det någon här som fortfarande tvivlar på vem jag talar om? Roffe Magkatarr gillar jag att kalla honom av uppenbara orsaker, men egentligen heter han ju Tim Classon.

(Missuppfatta inte, jag gillar fortfarande hans sällskap av någon mysko anledning.)


Don't talk about moonshine

Rullar mot Götlaborg.
Och nej, jag hade ingenting alls på hjärtat utom det. Min inspiration till att blogga har i princip försvunnit, och jag som känner mig kreativ och vill producera meningsfulla inlägg om lösningar på världsproblem och diverse.


Najngäg


No more running

Jag ser på Mästerkatten och äter kladdkaka (som JAG såklart har bakat), i sällskap av den där Rånetattaren som jag jämt knycker lift av. Faktiskt så (säg för guds skull inte detta till honom, han blir så fruktansvärt odräglig då) finner jag hans sällskap mycket trevligt.
För övrigt så kan jag tillägga att färden neråt i landet påbörjas 7 amorja, och det känns så hemskt vemodigt med skola igen! Hugaligen, kaskadspyyyyyaaa på allt som har med skolan att göra!


Jag förstår precis vad du menar

Alkohol, och nu inväntas film, choklad och myspys. Brabrabra finfinfint!


En vällagrad hemlighet

Onyttigaste frukosten, barnsligaste sällskapet, goaste dagen.


:)

HÖHÖ!


Så du menar på fullaste allvar att jag har fått färg?

Just nu... Har jag det så jävla bra man kan ha det. Herrejesus!


Yäpp

Kanske för att jag precis vaknade och måste kliva upp, men känner mig inte överdrivet pepp. JAJA. Ska hem och kramas i massor med söstra mi och morramormor.


Skaka roooompaaah

Har haft en riktigt underbar dag, simple as that! Hängt med Johanna, varit i Göteborg och strosat runt och tjötat om allt och ingenting, snubblat in på Nordstan och kollat på en spelning med Sean Banan. Sånt som bara händer här. Imorgon tar jag tack vare söstra mi mitt pick och pack och drar på en impulsresa hem. Två dagar blir jag där innan jag färdas ner igen.


Kissenödig

Smile as if you mean it! Tja, det blir ju inte så svårt när man är såhär lycklig. Sitter inne i min favoritstad, med min favoritvän i mitt favoritväder. Göteborg + Johannas sällskap + strålande solsken, det kan ju inte slå fel! Sen så känner jag mig bara sådär stark och bra och impulsiv idag. KÄRLEK PÅ DET!


I'm making my dreams come true

Hemskt vad jag är effektiv idag! Sitter här och pluggar för fulla muggar, tänkte bli klar med CAS idag. Alltså fy, det är faktiskt riktigt skönt att bara gå hemma och inte göra någonting, har inte haft ett sånt här lov sen jag bodde hemma i Norrland typ. Bara spendera lite kvalitetstid med mig själv och pyssla med smågrejer jag alltid vill göra men aldrig finner tid till. Som att lära mig spanska, det ska jag göra idag! Sen ska jag trixelixa med lite bilder och lära mig en låt på gitarren. Kanske hitta på en dans också. Och se en bra film som jag aldrig fått välja när jag har sett film med någon annan.

Gott.

Jag ser ljuset i slutet av tunneln

Nu vet jag! Eureka, jag har löst pusslet med denna lustiga känsla jag alltid haft! BAM, vilket moment! Lättnad, känns som att jag förstår mig själv och hela världen mycket bättre nu. Och nu ska jag aldrig grubbla på den saken mer!


Lata lovdagar

Fruktansvärt oproduktiv dag, det måste jag få erkänna. Sprungit, promenerat, handlat och njutit av sol och töande, annars inte speciellt mycket. Rätt skönt med lugna dagar också, även om jag blir helt kokobananerkwäisy av att vara ensam hemma!

https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_189149534.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_189149542.jpg" class="image">


Jolene

Kan inte komma på något som är mer sant!


Snel hest



Avslutar nostalgi-inläggen med att berätta om ett efterblivet, men ack så roligt minne jag har med Veronica Nylund.

Jag och Verran får för oss att vi ska ta tag i våra liv och göra en förändring i tillvaron. Detta leder till att vi spanar runt på blocket, tills vi hittar en annons om att en kvinna vill ha en skötare till sin häst. Utan att tänka efter två gånger eller knappt ens diskutera saken ringer vi på annonsen. Eller ja, JAG ringde, för fjånverran tordes ju inte. Istället står hon bakom min rygg och lyssnar på varje ord. Såklart brister hon ut i skratt när jag råkas säga "Ja, jag har ju HJÄLPIT till i stallet hemma", istället för "Ja, jag har ju HJÄLPT till i stallet" och kan jag hålla mig då? Nej klart jag inte kan. Jag börjar skratta, försöker släta över det med en fejkad hostattack.
I alla fall så åker vi och tittar på hästen. Vi blir upplockade utanför Konsum. Jag må ju påpeka att kvinnan och hennes dotter var minst sagt... Originella. Så bilresan blir en tiominuterspina när jag och Veronica gör allt för att undvika varandras blickar, och i alla fall jag sitter och biter mig stenhårt i kinderna, känner asgarvet som bubblar farligt nära mina stämband.
Hästen är jättesöt (se bilden ovanför texten). Och vi bestämmer oss för att bli skötare. Sedan får vi skjuts tillbaka till Konsum, även denna resa lika plågsam och skrattretande som den föregående.

Så, det var så det gick till när jag och Veronica gick och skaffade oss en sköthäst, utan våra föräldrars vetskap. Men en annan del av historien är ju dock att vi aldrig ens åkte och skötte hästen, hann inte med det av diverse anledningar. Det roliga är att Veronica smsar ägaren ett halvår senare och skyller våran tystnad på en halvårs volontärresa till Afrika. Hon fick inget svar.

Mermermer nostalgi

Lite fler utdrag från diverse mappar:



Om det var första eller andra veckan i ettan...? Bra tider i alla fall.



När Noppa tog studenten!



Noppalainens student igen!

Säpäriär med bästa! ♥



Det bara var en sån nedrans bra dag!



"Eeeh vah..? EVA!"



Ååh herre, det finns en sån historia bakom den här bilden! HAHAHA, garvar högt för mig själv vid minnet!



Promenerade med Veronica när hon plötsligt börjar tjuta och kvida i skratt och skriker "KOLLA, MEN KOLLA DÅ!! DEN KOMMER, DEN KOMMER, DET ÄR EN KUUUUUK!!!" Ååh, dessa ögonblick! ♥



Vi sprang på röda korset, och gud vet vad som skedde på vägen dit. Kan ha varit den gången Veronica berättade att hon trodde att negrer föddes  ur rövhålet, och att det var därför de var så bruna, varpå jag börjar asgarva så jag nästan kissar ner mig, och hon följer mitt exempel. Det hela slutar med att vi sitter och skrikskrattar på marken, mitt i kalla vintern, och ett pensionärpar kommer och går förbi och kommenterar "Kissa inte ner er nu flickor!", vilket såklart leder till att vi skrattar ännu högre och pressar kissblåsan ännu mer till bristningsgränsen.


Lite mer nostalgi åt folket

Måstemåstemåste ladda upp lite till!



Där var stugfest, och jag var ung & dum och kär & galen.



HAHA, Morjärv hellmoppers...?



Vi spelade pricken, en sommar för länge sedan.



En Kalixbo som flydde till Göteborg ett tag efter mig, och en riktig lapp från Jokkmokk! :D



Studenten 2009 (?). Eken, Robert, Chrille.

Jag var liten. Herregud så liten jag var!



Ett till stycke norrland!



Lillebror. Elleeeeerrr...? Sött i alla fall. ♥


Nostalgi nummer två

Och det var fler minnen.



Det var sommar och vi var på båtutflykt på älven.



Somsagt, båturflykt. Krig mellan två båtar om jag inte minns fel.



Jag har aldrig påstått att Sara är något annat än en efterbliven jävel. Men jag älskar henne för det! ♥



Man kan ju fråga sig vad hon letade. Och hittade.



Det var då det var avskedsfest för att jag skulle flytta till Göteborg om jag inte misstar mig. Jag och fina lilla Millanprillan!



Chrille och Gabbie var höga på livet!



Och Eken var också glader choklader, och galet lik sin fader!



Jag och Sara och Johan var på 3D-bio!


Nostalgi nummer ett

Herreminje så farligt det är att rota i gamla mappar. För det första så blir man sittande i minuter långt bortom okej-gränsen, och för det andra så får man dryga nostalgikänslor. Bjuder er på mapparna jag hittade!


Älskade, älskade hund! ♥

Olivia, Patricia, Hanna! Saknade cheermates! ♥



Första gången jag alkoholförtärde i Göteborg. Kände mig som en kung på en spårvagn!

Igen första gången jag festade i söder. Nostalgi som heter duga.



Första tjejkvällen med IBarna, första gången jag var i Tvååker. Saknar de kvällarna.



Jag, Sara och Oscar, ett par minuter innan brottningen i vattnet bröt ut på släktmiddagen.



De där två var alltid det sötaste paret i världshistorien. Kändes som att återbli ett nyblivet skilsmässobarn när det tog slut.



Och där var han igen, min Leo.



Ett stycke femårig lillasyster! ♥


And I still shed a tear, every once in a while

Det är ju helt oförståeligt hur man kan sakna någon så mycket som jag saknar de där två skitungarna.


Och jag skulle aldrig ramla mer

Okej. Godmorgon. Nu tar vi ett djupt andetag och tar det lilla lugna.
Jag har aldrig varit så glad över att se en människa som när Johanna ramlade in inatt. Grymma, underbara, fina, lilla Johanna, hon vet alltid vad hon ska säga för att göra allt (så mycket det möjligtvis kan gå) bra. Och jag borde verkligen lyssna på henne jämt! Varför har jag inte gjort det? Börjar med det här och nu då!
Nejni, nu ska jag plåga min kropp med en springrunda på en mil allra minst, sen ska jag vara den ib:aren jag borde ha varit hela tiden, och ta tag i varenda inlämning. Sen ska jag städa och slutligen boka en danskurs.


ballroom

Hur jävla naiv får en människa bli egentligen? Naiv, korkad och pinsamt godtrogen, jag skulle vilja tatuera in de orden i pannan på mig själv, helst här och omgående. Kanske skulle jag då bli medveten om att min hjärna lever efter dessa tre ord, och så skulle jag kunna bli en misstänksam jävel som aldrig försätter mig själv i hjärtskärande och tårframkallande situationer. En känslolös idiot, det är precis vad jag vill vara.

Aldrig har väl Göteborg varit så stort och dragit så kallt. Vinden grabbar tag om mina frusna ben och händer, och överallt finns människor, tätt packade som konserverade sillar, och alla är lika jävla ensamma själar. Och fy i hela helsicke vad jag känner mig liten i skaran.

Och när jag kommer hem är huset tomt och övergivet. Skrämmande, äckliga, vidriga, underbara tystnad.

Oh, it's what you do to me

1. Torsdalk. Det är fina grejer. Men man mår verkligen inte bättre än man förtjänar på fredagen!
2. Idag ska jag kolla på Nicopicos spelning i mitt fina gängs sällis.
3. Mitt huvud innehar just nu ungefär 70% behov av vatten, 10% hungerskänslor, 10% röst-som-påpekar-att-klockan-börjar-bli-mycket och 6% som bara vill tomstirra och inte tänka på något. De övriga 4 procenten av min hjärnkapacitet vill egentligen blogga om något vettigt, men eftersom att resten av huvudet inte är med på noterna ger jag upp.

Efterlängtade fredag, hallelujah moment!

But driven by a sound

Påvägen till Jesperitt, ska spela tvspel innan vi färdas till Cassandra. Ikväll blir det torsdalk. Namnam!

Är en såndär posande idiot idag och bjuder er på min outfit samt ett par stora leenden, bara för att det har varit en nedrans bra dag, fysselektionen till trots!


Ta ett djupt andetag och försök igen.

Morgonfriss är det nya fashionfriss. Nej allvarligt, måste göra något åt barret, ser ut som att det döljer sig tänder och klor någonstans under det...

SÅ OTAGGAD FÖR SKOLA IDAG!


Nästa station: ?

Funderar på att avlägga ett spontanbesök hos Veronica. Om man kanske skulle åka hem till veckan...?


F.ö.r.v.i.r.r.a.d.

Nu känner jag mig lika säker och klar som en knalldement nittiosexåring. Hejaheja Sussan, bra jobbat där!


Vårkänsla

Idag har varit en fruktansvärt oproduktiv dag på skolfronten. I mitt halvlata livsnjutarmode glömde jag också bort att införskaffa ett gymkort, men nya linser har jag i alla fall plockat ut. Känns bra att synen får hänga med i tre månader till.
Annars så nedrans bra dag! Solen strålar, god mat i skolan och nu ska jag småpyssla med tvätt och sånt innan jag rullar vidare mot Redbergsplatsen. Ska kötta små monster i Zelda och lyssna på Snook i Jespris sällis. Finfina saker!


Pump it

Helt ärligt så vet jag inte vad det skulle bli av mig om jag inte hade Johanna Nordblom! Igår spenderade vi en hel massa timmar på gymmet (har inte pallrat mig upp ur sängen än, men kan redan ana dryg träningsvärk...) och hon har övertalat mig att fixa ett månadskort på Sportlife, så det, samt två lektioner är vad jag ska sysselsätta mig med idag. Helt okej dag måste jag nog påstå!


Timmerhuggare

Fyra lektioner, en håltimme, raster och lunch. Lämnade skolbyggnaden, halkade på isiga gator fram till Hemköp och inhandlade ett knippe bananer, några clementiner, mjölk, bröd och två soppburkar. Allting för 202 kronor. Färdades två stationer med pendeltåg, entrade huset och befann mig i fosterställning framför tvn en halvtimme eller två. Självömkade över min pissiga dag och lika dåliga humör. Sedan kom Annie hem och garvade åt min ynkliga uppsyn. Hennes skratt smittade, och med det i kombon Family Guy, ett par klockrena mms från min käre vän Lucas Jutvik, ballerinacookies och ett glas mjölk mådde jag genast mycket bättre. Nu kom precis Johanna hem också, och bättre än så kan det nästan inte bli! Så min extremt ogivande dag till trots kan jag inte klaga.


Prosit

Godmorgon. Jag vaknade idag av att min telefon tjöt till med ett meddelande som krånglade till tillvaron för mig. Sedan insåg jag att jag måste ta tåget mot Kungsbacka om en liten stund, vilket är ett faktum som fäktas emot varje partikel av min idag tillsynes nittioåriga och ledbrutna kropp. Jag har skola till sent idag. Ett fysikprov att beta av om jag inte misstar mig. En morgonlektion med lärarnas Adolf Hitler. Och att plugga (vilket är prio ett just nu) känns lika med döden.

Priset för dagens pessimist går utan krångel och konstigheter till norrlänningen som hittade hem till borta.


Svek och smärta

Alltså vissa saker smärtar ju bara i hjärtat. Drömde en mardröm inatt. Eller vet inte om jag kan kalla det mardröm, en mardröm är väl mest något stressrelaterat hjärnhittepå, och detta var mer en tanke eller kanske en insikt som strövade hand i hand med verkligheten. Men ändå vill jag kalla det för en mardröm. För den fick mig att vakna i en häftig inandning, och fick förträngda känslor att rinna över mitt ansikte i form av tårar.

Vad jag drömde kommer jag inte skriva här. Så ni vet.

Men det som tog plats i sömnen lämnade mig med en undran. Är det såhär det kommer sluta? Kommer vi, som har varit sammanlänkade sedan den stunden jag blev ett liv, ignorera detta band för all framtid? I drömmen stod du, med varje drag och rörelse, varje ord och tonen i din röst, och till och med med din lukt som den alltid varit. Mer levande än någon bild mitt minne skulle kunna frammana. Och det gjorde så ont.
De allra flesta har någon gång känt på kärlekssmärta. Men smärtan drömmen frammanade går inte ens att jämföra med hur det känns att bli sårad och sviken av en pojkvän slash flickvän. Den här sortens svek och sorg är inget som går över av ett par utekvällar, en ben and jerrys och Titanic i överflöd. Det går inte ens över när man hittar någon ny. Man får bara lära sig att tampas med verkligheten, hur hårda slag den än svingar, och hur långt in i hjärtat den än pressar sina svidande knogar.
Det som gör att jag orkar slå tillbaka mot verkligheten är ilskan. Men vad gör jag när den tar slut? När små svarta reptiler kommer krälande och väser om att tycka synd om? Viskar ord om skuld? Är det då jag ska stänga av och bli en empatilös varelse (läs: idiot) och inte känna någonting? Bara för att hindra deras ord från att få tag om mitt hjärta, och få det att lyda?

Jag vill inte. Kan jag inte bara få blunda, ignorera, förtränga och låtsas om ingenting? Det brukar ju fungera.

Jag undrar en annan sak. Vad var det du inte klarade av? Var det dig själv du inte klarade av, så du var tvungen att se mig i samma skepnad, bara för att stå ut med dig själv? Var det mitt hjärtas darrande längtan efter frihet du avundades, och inte kunde tillåta? Eller hade du helt enkelt gett upp allt hopp, och såg ingen annan utväg än att handla som du gjorde?

Det gör mig ont att jag kanske aldrig kommer få veta. Och du borde ha förstått att du aldrig skulle kunna dämpa friheten min själ alltid väntade på att få släppa fram.


Piip

Trillade precis in innanför dörren hemma. Har spenderat halva dagen i herr Nilssons sällskap, och andra halvan med två förrymda göteborgare som virrade iväg sig själva till Stockholm i höstas. Nu har dom dock kommit hem, och stannar ända till på onsdag. Ååh herreminje så kul det var att återse godingarna! Dessutom fick en grön spetströja med halvöppen rygg följa med mig hem för bara nittionio riksdaler. Och efter klädprovningen så spenderade vi ett bra tag på Starbucks, (STARBUCKS HAR KOMMIT TILL GÖTEBORG!!!!) vilket innebar en enorm drös extrema asgarv. På ett par timmar förmedlade jag ungefär ett halvårs internskämt, och skapade kanske femtio nya. Fy vad jag älskar dessa öppna, genomglada människor som bara triggar igång mitt pinsamt dåliga humorsinne.

Måste bara påpeka att en annan fasligt rolig människa precis dök upp hemma hos mig. Malin Carlsson sitter precis just nu jämte mig och berättar med förskräckt förundran om sin gårdag. Det lilla hon minns av den dvs.

Happ. Skippar plugget och ser på film med Malin och Stefan. Hejhopp!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/6-1/2111265/images/2012/pic_187951209.jpg" class="image">


Oxytocin

Gosigos!


När tystnaden skräms

Rullar för tillfället in mot älskade Göteborg, mot Cassandra och flickorna. I klädväg bär jag en storfavorit sommaren 2011, mest för att jag fick den av en som alltid har betytt enormt, och jag fick ett par flashbacks från förr.

Men nu trillar jag vidare mot staden.


Vi åkte runt och jagade krokodiler

Powernap måste ju ändå vara det bästa påfundet någon har kommit med. Hejhopp, en liten prommis i kylan och sen iordningställning av mitt ansikte, följt av tjejkväll hos Cassandra, utgång på The queen, och lite sådana smågrejer. Underbara fredag!


Jag tar allting på lek, även en hemlighet

Oral Commentary gick sjukt bra! Är så enormt stolt över min förmåga att bullshitta. Var bara det jag ville säga.


Speak but one rhyme and I am satisfied

Engelska-orals-dagen till ära får det bli geekLord-stuk på mina kläder. Hoppas och ber till någon högre makt att det ska gå bra idag, är så fruktansvärt nervös! :(


Ja när skedde det egentligen?


Nästa hållplats: Lyckan

En liten notering: Göteborg är så fruktansvärt vackert om morgonen. Där finns solen som precis har börjat krypa sig fram över horisonten, spårvagnar som ännu är tysta av morgontrötta människor och ån som jag inte vet vad den heter, men den är sådär tunt frusen så man kan se vattnet porla under. En blandad skara människor i vilken man finner följande:
x Ett par brats som stoltserar med sina Louis Vuitton-väskor, girlygirly-smycken och detaljer, samtliga inhandlade på Raglady och Tara, samt en byxa för ynka 5000.
x Alla vuxna, trötta och knegande arbetsmyror.
x Ett stycke av vad man kallar emo, drägg och a-lagare.
x En drös unga påväg mot framtiden.
x De som är som alla.
x Samt de som inte är som någon.

Och någonstans i detta befinner jag mig, med ljuva toner som smeker mina öron och jag kan inte låta bli att betrakta skönheten i en byggnad från sjutton-vad-vet-jag-artonhundra-talet. Ser ett läppstift som egentligen är en fasligt ful byggnad, men som har blivit förknippad med fina saker för att den förknippas med denna fina stad. Här smyger spårvagnar fram över tyst kalla gator, här finns tjöt och bröt och goa gubbar, och här kan man förlora sig själv i timtals när man vandrar över kullerstensgator och insuper en hemtrevlig atmosfär av ett stycke Sverige.

Det är nästan så man blir tårögd.


RSS 2.0