Helt okej ändå.

Har kommit hem från Övertorneå för ett tag sedan, så sitter här och försöker bocka av lite plugg från listan. Lyckas inte.

Annars så måste jag säga att jag längtar helt fruktansvärt hem till Göteborg. Ja, jag har sagt det förr, men nu får ni höra det igen. Jag längtar hem till Göteborg och allt det innebär. Hem till alla fina vänner jag har fått där, till Johanna, The Queen-gänget, cheergänget, poledancingbrudarna, ja till och med till huset. Hem till en insida lik ett brinnande ljus och energi och hopp om allting. Bort från snön, bort från barnaskrik, minustjugofemgrader, människors hopplöshet och uppgivenhet. Visst, detta fasligt frusna vinterland nås av ett flertal solstrålar (nu talar jag om mina fina, fina vänner, min underbara pappa, hans fantastiska tjej Viktoria och mina helt bedårande syskon ♥), men det är bara inte här jag ska vara. Det krävs att åka upp hit för att vilja få tillbaka energin och växa ut veken, antar att det är det som kallas hemlängtan. Men det krävs att vara i Göteborg för att greppa tag om energin man har byggt upp och tända på veken.

Bara lite små funderingar.





image description


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0