Hello, my name is Johnny Cash

Yes, näsblod och tröttångest utta bara fan! Jag får brutal tröttångest, à la bakisångest. Huga, finns det något värre än när den kommer krypande den där känslan? Så bara suckar man högt, för att lätta på trycket i bröstkorgen men så likförbannat ålar den runt kring hjärttrakten nästan direkt igen.
Är det ens normalt att få ångest när man har sovit dåligt? Förutom mig själv och Tim så har jag aldrig hört talas om någon som får sån megaångest när man är trött!

Och näsblod då, är jag sleten så öppnas mina näsborrar som två högtryckskranar tills jag tror att jag ska kvävas! Det är ju lite tjuvroligt, ser ju så förbannat dumt ut när jag står på banan med papperstussar i näsborrarna och flåsar som en oxe för att jag inte får luft genom näsan. Men lite tjuvjobbigt också eftersom att det är så jäkla ofta jag står så.

Nope, botar tröttheten med kneg och övertid till 8! Höhöhö. Idiot. Varför gick jag och bokade in mig på övertid när jag är såhär trött? Cash is king, som man säger.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0