Beroende och sån skit

Alltså jag har verkligen gått och blivit stammis på sjukhuset på sista tiden! Det har varit stukade fingrar, trött- och matthet, en cysta på livmodern, håravfall, osvosv en jävla massa andra tråkigheter, och nu har jag lyckats gå och införskaffa magkatarr! Alltså! Vad är det frågan om? Fick åka från jobbet, spendera flera timmar på akuten innan jag slutligen fick medicin och konstaterat ett "förmodligen magkatarr". En karta tabletter är utskrivna, vilket jag antagligen kommer strunta i ändå, men jag skulle allvarligt vilja se min lista på utskrivna mediciner. Den måste vara milslång nu. Hatar dock att ta mediciner för sånt som man säkert kan bota på egen hand ändå, så jag hämtar aldrig ut medicinerna. Jag menar, jag har fått penicillin utskrivet flera gånger för urinvägsinfektion, men har bara tagit det en gång. Så mycket enklare att bara dricka massa tranbärssaft. Ta en panodil för huvudvärk? Nejdå, mycket bättre att bara genomlida smärtan! Är livrädd för att bli beroende av medicin, för fy fan vilket helvete det måste vara! Bättre att inte känna efter så mycket. Tänk sedan om man sitter exempelvis utomlands och får smärtan och så "bara mååååste" man ha en panodil, för det är ju vad man är van. Så måste man leta upp ett apotek, och ett apotek man litar på och så hitta en medicin som fungerar som den ska. Fy så jobbigt!
Eller jag vet inte, detta kanske egentligen bara handlar om min ovilja att vara beroende av någon eller något. Har alltid uppfostrats till att klara mig själv, och någonstans på vägen skapade jag en avsmak för beroende. Beroende av föräldrar, beroende av pojkvän, beroende av vänner. Nej, man vill ha samtliga, det är ju inte frågan om det, men aldrig så man blir beroende av det. Så man inte kan ta vara på sig själv. Jag menar, allvarligt, finns det något osexigare än en brud som inte skaffar ett jobb BARA för att hon lever på sin pojkvän? Nej, exakt! Sedan om man då tar hjälp av en annan människa, t.ex lånar pengar tills man har att betala tillbaka, det är ju en annan sak. Men att verkligen leva på någon annan, som en jävla blodigel och inte ens bry sig om att göra något åt saken! Nej fy, jag skulle skämmas ögonen ur mig! Jonas håller ju till exempel på och retar mig för när jag ska börja plugga och kommer bli tvungen att leva på honom. Tjenare där, dröm vidare gosse lille! Om jag så pluggar till professor eller rymdforskare så ska jag se till att hyra och matpengar kommer in!

Äsch. Nu ska jag vila magen och smälta medicinen doktorn tvingade i mig! Ciao!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0