Ja voi voi

Wow. Alltså, denna känslan är helt ny för mig, så jag är lite chockad. Inte en enda gång sedan jag flyttade hemifrån har jag känt det, visst att jag har haft hemlängtan och sånt, men aldrig något liknande detta. Jag känner verkligen bara en sak i hela världen och det är att jag vill hem till mamma. Inte hem och ränna på krogen med kompisar, inte hem och spela gitarr med Oscar, inte hem och fiska och dricka Norrlands Guld i midnattssolen (även om det nu då lät förjävla underbart), jag vill bara hem till mamma! Vill hem och se på tv i vardagsrummet, krama mina småsyskon, busa med Leo, äta polarpärlan med rökt skinka och dricka ett glas Oboy med mjölk från Norrmejerier. Jag vill sitta med Sara och läsa gamla dagböcker på vinden i skenet från en ficklampa. Jag vill ha mammas lättsamhet, jag vill att hon hjälper mig att skratta åt det som känns tungt, förklarar för mig att det är ganska lätt egentligen, jag vill att hon övertalar mig att jag är stark och klarar allt, jag vill hem till mamma!

Shit. Fan, nu börjar jag grina igen. Helvetes skit.

Vad fan är detta? Får nog banne mig byta p-piller igen, det måste vara dom som gör mig såhär hyperkänslig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0