Sussi känner sig...

... upphängd, nersläppt och dragen baklänges till finland och tillbaka. Åker ingenstans ikväll. Tänder två doftljus och kurar ner mig under filtarna. Kramar min bamsekudde, som inte var min från början, hårt.

Vad är det man säger? Livet är hårt, som en jävla ståkuk.

den där oskii har alltid rätt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0