See me falling, yeah down and lonely .... But I will rise


En heldag på stan slutade med att dessa läderskönheter fick följa mig hem. Tack mamma! ♥

Okej, så jag har vart lite upp och ner de senaste dagarna. Men det är det slut på nu. Och så illa slutade hela historien faktiskt inte. Ny frisyr, nya kläder (resultat av tröstshopping), extra förståelse för Fefe och sjukt mycket kärlek för hela högen av mina fina vänner. Hjärtar er enormt.

Kom fram till en conclusion idag. Det tog mig en heldagspromenad i tystnad och ensamhet (framsteg, spenderade en hel dag ensam, och det var faktiskt skönt för en gångs skull) genom älskade Göteborg. Vände ut och in på varenda skrymsle av organet innanför pannbenet, vidrörde varje undangömd detalj, och där fanns en hel del att gå igenom, det vill jag ju lova. 
Min conclusion då?
Jo, jag orkar inte vara orolig omväxlande med hopplöshetskänslor. Därför tänker jag kolla läget, men detta leder förmodligen till ett avslutat kapitel. I'm sorry to say.



 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0