This time for Göteborg!

Jag är lycklig. Ungefär 24/7. Jag är så sjukt glad att jag flyttade hit, för här vet jag knappt vad nedstämd betyder. Den som bryr sig om mig borde väl då glädjas med mig, istället för att irritera sig på min lycka?

Jag minns när jag flyttade hem till Norrbotten igen efter den första terminen i Göteborg. När jag berättade detta för klassen fick jag flera tårdrypande sms, varav ett kom från världens finaste Rebecca Antonsson. Ett utdrag ur ett sms jag fick av henne sen jag hade berättat om flytten, gick ungefär såhär: "... Men jag hoppas du gör vad som är bäst för dig. E du lycklig så e jag lycklig!..."

Den tjejen har ett oräkneligt antal gånger fått höra om bra/roliga/sjuka saker med Norrbotten, men utan att någonsin irritera sig på detta. Vi kanske inte hade tid att prata i telefon så ofta som vi ville, men det blev i alla fall en gång i veckan allra minst. När vi sedan träffades ett halvår (jag vet INTE OKEJ) senare så var det som att vi inte hade vart borta från varandra en dag. Så var det med alla mina älsklingar här nere. Även om jag var en annan människa än den Sussi som lämnade Göteborg ett halvår tidigare, en försiktigare, tystare och mindre sprallig version av mig själv, så tog de emot mig med öppna armar och villkorslös kärlek. Och det är väl så det ska vara? 

Att Rebecca, och alla mina andra hjärtan här nere kunde vara glada för min skull när det gick bra, vara lyckliga när jag var lycklig, men också finnas där när det inte var så, är något jag värdesätter över allt annat. ♥

(Inget illa menat till er i norr, tog bara detta som exempel, för att make-a my point.) 


Kommentarer
Postat av: Klassen

Villkorslös kärlek for ever, skoja inte! du är fan den bästa susie som finns, de som inte vet/förstår kan gå och ta sig nånstans!

Älskar dig, min lilla norrlänning!! <3 <3 <3

2010-10-12 @ 20:29:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0