take me down to the paradise city

Känns som att några av livets pusselbitar börjar komma på plats, till och med den oroväckande komplicerade biten Extended Essay. Vill bara bli färdig med allt, det börjar vara tröttsamt att springa runt med en konstant stressvärkande mage.
Annars så, vaknade halv sju, klev upp och gjorde mig färdig och insåg att jag inte börjar förrän halv tolv idag. Kändes surt, sömn är guld värt, men tänker utnyttja tiden till att fylla min iPhone med gomusik samt få undan lite plugg. Slippa stressa så som jag gör är nämligen också värt guld.

Nåja. Frukost nu.



En lycklig tid.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0