När man trodde att man nått botten... Så hade man inte ens kommit halvvägs dit.

Nu är det helt enkelt så att...

Livet har inte en halv pusselbit på plats. Hade glömt hur tom, förvirrad, betydelselös, liten och vilsen man kunde känna sig på en och samma gång. Eller glömt, har aldrig varit med om att så många saker är så fel på samma gång, så EGENTLIGEN hade jag aldrig ens någon aning om att man kunde känna allt detta samtidigt.

Den idioten som kommer och påstår att "du är ung, det är som det ska vara" förtjänar en käftsmäll. INGEN, ung eller gammal, förtjänar att behöva ta allt detta på en gång. Skulle inte ens önska min värsta fiende hälften.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0