Och då är det som att det ropar "KOM!"

När jag ändå är i farten och pratar om igår så kan jag ju berätta vad jag gjorde. Jag och Johanna köpte oss varsin glass och traskade ner till havet i Varberg. Nu må jag ju påpeka att Varberg kan vara Sveriges vackraste stad med sina kullerstensgator och gamla byggnader. Och havet sen! Vi satt nedanför fästningen, alldeles intill kallbadhuset. Det var varmt, solen sken någotsånär var gång den tittade fram bakom molnen och där luktade tång, saltvatten och blöta klippor. En måsjävel blev för närgången, så Johanna sprang och jagade den runt stranden. Jag garvade som ett litet barn. Måsen flög dock inte iväg bara för att Johanna jagade den, det var som att den njöt av leken. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, var bara en sån enorm frihetskänsla över alltihop. Ett sånt ögonblick när man stannar upp och glömmer verkligheten lite. Eller kanske älskar den och känner att den kan vara så galet vacker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0