ballroom

Hur jävla naiv får en människa bli egentligen? Naiv, korkad och pinsamt godtrogen, jag skulle vilja tatuera in de orden i pannan på mig själv, helst här och omgående. Kanske skulle jag då bli medveten om att min hjärna lever efter dessa tre ord, och så skulle jag kunna bli en misstänksam jävel som aldrig försätter mig själv i hjärtskärande och tårframkallande situationer. En känslolös idiot, det är precis vad jag vill vara.

Aldrig har väl Göteborg varit så stort och dragit så kallt. Vinden grabbar tag om mina frusna ben och händer, och överallt finns människor, tätt packade som konserverade sillar, och alla är lika jävla ensamma själar. Och fy i hela helsicke vad jag känner mig liten i skaran.

Och när jag kommer hem är huset tomt och övergivet. Skrämmande, äckliga, vidriga, underbara tystnad.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0