Grubbel

Jag vill skutta bakåt i tiden, till slutet av ettan. Maj, när jag struttade runt i Boden med Veronica och drabbades av en åkomma som jag kallade kroniskt hög på livet. Maj, när jag bokade en sista-minuten till Göteborg, slängde mig i klassens armar efter att inte ha sett gänget på ett halvår, och vi berusades i varandras samvaro på en sjuttonårsfest ute på Vässingsö. Solen strålade, gräset var grönt och jag sprang runt i en fladdrande klänning. Körsbärsträden blommade och dagen efter traskade jag och Annie ett par kilometer i skinande försommarsol mot Onsala innan vi blev upplockade av hennes mamma.
I maj det året var allt på topp. Inget krångel och inga konstigheter, bara livet i all sin enkelhet. Just nu har jag en gnagande känsla i magen av att maj iår inte kommer bli samma sak.

Så därför, kan jag inte få skutta bakåt lite i tiden?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0