Nästa hållplats: Lyckan

En liten notering: Göteborg är så fruktansvärt vackert om morgonen. Där finns solen som precis har börjat krypa sig fram över horisonten, spårvagnar som ännu är tysta av morgontrötta människor och ån som jag inte vet vad den heter, men den är sådär tunt frusen så man kan se vattnet porla under. En blandad skara människor i vilken man finner följande:
x Ett par brats som stoltserar med sina Louis Vuitton-väskor, girlygirly-smycken och detaljer, samtliga inhandlade på Raglady och Tara, samt en byxa för ynka 5000.
x Alla vuxna, trötta och knegande arbetsmyror.
x Ett stycke av vad man kallar emo, drägg och a-lagare.
x En drös unga påväg mot framtiden.
x De som är som alla.
x Samt de som inte är som någon.

Och någonstans i detta befinner jag mig, med ljuva toner som smeker mina öron och jag kan inte låta bli att betrakta skönheten i en byggnad från sjutton-vad-vet-jag-artonhundra-talet. Ser ett läppstift som egentligen är en fasligt ful byggnad, men som har blivit förknippad med fina saker för att den förknippas med denna fina stad. Här smyger spårvagnar fram över tyst kalla gator, här finns tjöt och bröt och goa gubbar, och här kan man förlora sig själv i timtals när man vandrar över kullerstensgator och insuper en hemtrevlig atmosfär av ett stycke Sverige.

Det är nästan så man blir tårögd.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0