Och jag skulle aldrig ramla mer

Okej. Godmorgon. Nu tar vi ett djupt andetag och tar det lilla lugna.
Jag har aldrig varit så glad över att se en människa som när Johanna ramlade in inatt. Grymma, underbara, fina, lilla Johanna, hon vet alltid vad hon ska säga för att göra allt (så mycket det möjligtvis kan gå) bra. Och jag borde verkligen lyssna på henne jämt! Varför har jag inte gjort det? Börjar med det här och nu då!
Nejni, nu ska jag plåga min kropp med en springrunda på en mil allra minst, sen ska jag vara den ib:aren jag borde ha varit hela tiden, och ta tag i varenda inlämning. Sen ska jag städa och slutligen boka en danskurs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0