Landstingsvägen

Jag sitter här hos Veronica i hennes (i alla fall av mig) älskade krypin. Detta är nog sista gången jag är här, för hon ska flytta till en större lägenhet. Ååh, har så mycket fina minnen härifrån, jag får separationsångest! Dessutom ska jag färdas hemåt om en halvtimme när hon och hennes pojke ska på middag. Vet ni hur det känns? Fruktansvärt VEMODIGT!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0