JA!

Nu känns det som att framtiden snart är här, och i nuet måste det ju givetvis vara mörkt, eller rent av kolsvart, för vart jag med mina steg famlar fram har jag ju ingen aning om. När som helst kommer jag snubbla över kanten dit och skrika i högan sky, lite som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. "Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!" Och hur det än blir kommer det bli bra. Ja, jag är fullt och fast övertygad om att ifall det inte blir bra så kommer jag i alla fall göra det bra. Bra skit, eh?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0