Hjälp!

Åh, fyfan hur det kan vara så upp och sen ner och uppochner. Orkar inte. Kan inte andas, känns som att någon kör över min bröstkorg med en ångvält.

Jag. Måste. Bort. Ut. Vartsomhelst.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0