Jag bara vet det

Fan så fint. Älskade Göteborg. Älskade, älskade stad, där jag har upplevt så mycket. Känner mig klar, men har inte ens upptäckt hälften. Skulle ju vilja vända upp och ner på staden, utforska varje skrymsle och vrå och beundra skönheten som gud vet vilka har lyckats klämma in i varje gatusten. Men nej, jag är nog ganska färdig här, världen är ju för fasen helt enorm, och hur ska jag hinna se den om jag växer fast här, hur slående vackert det än är, och hur mycket jag än skulle vilja stå kvar i just det bildögonblicket tills tiden slutar gå?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0