Blödigt

Nu slog det mig som en blixt från klarblå himmel. Jag och Johanna kommer skiljas åt. Det är ju klart vi kommer göra det. Hon ringde för en stund sedan och meddelade att hon ska flytta snart (JA, det skar som knivar i hjärtat), och jag VET, jag ska inte säga något med tanke på mina planer på Afrika och allting, men ändå. Jag är verkligen en ultraspecialist på att skjuta upp insikter och avsked, HATAR DET! Det är klart att jag har vetat hela tiden att vi kommer flytta ifrån varandra tids nog. Men jag har liksom ignorerat tanken, jag gör alltid det när det vankas avsked. Ignorerar det tills det är dags att skiljas åt, och tar känslorna då istället.
 
Hon kommer alltid finnas där, och jag kommer alltid finnas här, det är ju inte så att en av oss ska gå och dö och lämna den andre ensam i livet. Men aldrig mer kommer jag låsa upp dörren till mitt rum med ett stön, släppa väskan i golvet med en duns och höra från rummet jämte "SUSSIE, ÄR DU HEMMA?! FÖLJ MED UT OCH RÖK, JAG HAR SÅ JÄKLA MYCKET ATT BERÄTTA!". Aldrig mer kommer vi klaga över städningen och mer eller mindre hjärndöda av trötthet släpa fram dammsugaren och skurmoppen. Aldrig mer kommer jag ligga i min säng och knacka i väggen, ropa "Sov gott, allrakäraste syster!", och få precis samma mening till svar. Aldrig mer kommer jag vakna gråtande, men ändå så lugn, för att min underbara syster bara finns en vägg bort. Jag kommer inte trilla in hemma, trött och sleten efter en helvetesdag, bäva för att komma hem till gnäll om städning, men med lättnad i hjärtat minnas att hemma finns Johanna, och äventyr kommer vi garanterat hitta på idag också. Jag kommer inte trilla in hemma, fem på söndagsmorgonen och höra Johanna komma och fråga ut mig med allvarlig röst; "VAR HAR DU VARIT?! Du skulle ju komma hem igårkväll ditt pucko!"

Tänker på allt vi har varit igenom i huset också. Minns du festen med spanjorerna, söstra mi? Alla fester med Jimmy och gänget? Eller när Rabih, Jean-Pierre och de killarna var på tacokväll hos oss? Kommer du ihåg när vi lekte i snön i slänten vintras? Eller när polackerna snubblade in, med en vodkaflaska i var hand på våra fester? Kommer du ihåg den gången i somras när vi skulle ut på krogen, men så... Den gången jag... HAHA, du minns! Nej, när stockholmsgrabbarna var där! Eller när vi har deppat med varsin godispåse och en bra film på ditt rum, med tända ljus i överflöd. 

Åh herregud, jag är ju löjlig som får sån separationsångest. Men insikten liksom. Jag kommer sitta i Afrika, och Johanna kommer sitta i en lägenhet på annat håll, i ett annat land. Jag vet inte om vi någonsin kommer bo tillsammans igen, för vem vet vad som händer när jag kommer hem igen? Johanna får mig att känna mig så älskad och uppskattad på alla sätt och vis, hon har alltid fått mig att le, till och med i sådana stunder som jag trott att det är kört. På riktigt, kolmörkt och kört. Att orka lite till när jag egentligen har legat nedslagen mot marken och kvidit "JAG ORKAR INTE MER NU, DET GÅR INTE, JAG KAN INTE!" Hon får mig alltid att känna mig så trygg, och hon får mig att känna att jag inte är ensam, även om det känns som att hela världen vänder ryggen till. Och hon låter mig framför allt vara ledsen och nere när jag behöver det, utan att tjata om att "Gaska upp dig, så illa är det inte! Du är ju alltid så glad!".

Vart jag än befinner mig i världen så kommer jag alltid finnas där för dig Johanna, när du än behöver det! Men jag må ju erkänna att jag sitter här och gråter vid tanken på att vi kanske aldrig kommer bo tillsammans längre! Insikten slog mig som en käftsmäll i ansiktet, typ värre än att göra slut, och jag kommer sakna och sakna och sakna dig!

Jag älskar dig, Allrakäraste Syster! ♥

image description

image description


Kommentarer
Postat av: allra kärastesyster

Åh min allra kärastesyster.

Du kom ner som en ängel i mitt liv, vem skulle tro att jag skulle flytta till ett student hus och hitta min bästa vän och en syster? Det måste ha vart ödet.

Du är så bra, det gör så ont i mitt hjärta. Känns som knivar, jag kommer sakna det så mycket. Alla minnen kommer alltid finnas i mitt hjärta, det kommer alltid vara det jag minns.

Du har alltid funnits där, vi har alltid klarat allt tillsammas.

Du fattar inte hur tryggt det är att ha dig i mitt liv, du är den vännen jag aldrig haft.

Den som verkligen brytt sig, den som alltid ställt upp, alltid vart glad för min skull. Som har trott på mig.

Och jag lovar dig, utan dig hade jag inte vart där jag är idag. Jag hade verkligen inte det.

Jag tror på dig, du kommer gå långt i livet.

Och vad som än händer kommer jag alltid finnas nära dig, alltid.

Kommer bara flytta 10 minyter från dig, men ändå gör det så ont. Fruktansvärt ont, känner mig som ett litet barn som tappat sin favorit nalle. Eller som när det tog slut med sin första

2012-05-08 @ 22:46:35
URL: http://johannanordblom.se
Postat av: allra kärastesyster

* kärlek. Men det är inte över, tänk när vi åer utomlands. Bara du och jag. Eller alla mysvällar vi kommer ha i mitt nya hem.

Du kommer alltid vara den jag ringer först och berättar för, för du dömmer aldrig.

Jag kommer alltid ställa upp för dig.

Du är en levande ängel och aldrig kommer jag släppa dig systra mi.

Du har gjort dem svartaste dagarna till att lysa.

Vi klarar detta. TILLSAMMANS.



Åh det krampar i magen, du är verkligen den finaste vännen man kan önska sig, min vackra underbara syster.



Jag kommer alltid älska dig allra käraste syster <3

2012-05-08 @ 22:50:06
URL: http://johannanordblom.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0