Vet inte vad jag ska säga.

Åh vad jag hatar att fatta svåra beslut. Jag hatar det något fruktansvärt! Hur jäkla många svåra och framför allt viktiga beslut kan man få upptryckt under näsan med fingerknäppningar, CHOPCHOP och "klockan tickar fortarefortare" på en gång?! Det är inte rättvist! Jag är inte redo för allt detta på en gång!
"Det är såhär det är att bli vuxen, lilla vän", är vad man får till svar när man ifrågasätter orättvisan. Det, i en go blandning med "det är så det är att vara ung". Men om det är såhär det är att bli vuxen, och om det är såhär det är att vara ung, DÅ VILL JAG INTE VARA MED! Stoppa karusellen, jag vill hoppa av! Det kan inte vara menat så. Jag vet att jag är hemskt dålig på att planera. Men det är fan ingenting i jämförelse med köttyxan som planerade mitt liv. Hur svårt kan det vara att sprida ut saker lite? Så man får lite balans, lite jämvikt! Inte långa perioder av uttråkning och ingenting, ett par fina lyckorus och sen alla bedrövelser på en gång och som nu, alla jävla beslut! Fan, jag orkar inte. Jag orkar inte vara mer vuxen än en trettiosexåring längre. När fan är det min tur att bara få krypa ned i någons famn, bli pillad i håret och få höra att "ta det bara lugnt och du behöver inte oroa dig för något, jag löser det åt dig"?

Nej, den tiden var väl över efter lekis.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0