When the sun shines we'll shine together, told you I'll be here forever

Ja visstja, hade en mer-än-helt-ok bakisdag i söndags med Timpan. Åh, det tar emot att erkänna detta, men jag har ju saknat den otrevlige varelsen! Kvällens höjdpunkt var när vi klättrade upp i ett träd, njöt av ett par 3,5or och psykfallet börjar hälla öl på mina ben. Jag smäller bort hans hand, och han tappar balansen och ramlar från trädet. HAHA, garvar vid minnet av bilden, han sprattlar och skriker som en efterbliven bläckfiskunge och runt honom slår ölen i backen och det fräser och sprutar från burkarna! Jag må ju påpeka att det var tillräckligt högt för att vi skulle gruva oss för hur vi skulle ta oss ner därifrån också. Tyvärr sliter puckot tag i mig på vägen ner så jag tappar balansen och drattar i backen ett par sekunder senare, och sedan ligger vi där, Timsan ojar sig över ryggen och jag asgarvar och varenda människa som har sett spektaklet garvar som mig!

I övrigt så var det en hemskt trevlig afton. Verkligen. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0