Kom spring på gömda stigarna i skogen

Nääee, någon riktig storstadsmänniska kommer jag nog aldrig bli. Antar att jag är en liten sameflicka längst inne i min själs bortglömda skrymslen, för mår helt underbart av att bara ströva runt i skogen. Det är så skönt tyst här. Just nu lyssnar jag bara på vinden som susar i trädkronorna, ett par fåglar som kvittrar här och var och kvistarna som bryts under mina fötter. Kanske kan höra en bil någonstans i fjärran, men är inte säker på om det bara är vinden som viskar.

Jaja. Måste bege mig tillbaka innan jag glömmer bort vilken väg jag kom. Kyss!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0