Nolltvå fyrtiofyra

Jag vet att jag är stark. Men ibland räcker inte styrkan till, för egentligen är jag så fruktansvärt liten och ömtålig så jag undrar om det ens finns mindre. Vad gör man då, när allt blir alldeles för outhärdligt? Det är då man börjar fly verkligheten. Men jag vet inte vart jag ska ta vägen den här gången, jag vet verkligen inte... Helvete!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0