Enormt läsvärt

Jag hittade den bästa artikeln jag har läst på Aftonbladet här för en stund sedan. Detta borde verkligen ALLA föräldrar läsa!

"Sluta behandla era ungar som kungar

Psykolog: Bortskämda barn blir ofta olyckliga som vuxna

Det är lätt att bli engagerad och upprörd över barn som far illa. Det senaste året har debatten mest handlat om barn som växer upp i barnfattigdom. Ett annat och växande problem som vi sällan pratar om är alla bortskämda barn. I mitt arbete som psykolog har jag mött många och de tycks bli fler och fler. Bortskämda barn far också illa och riskerar att som vuxna inte få ett bra liv.
Vår uppgift som föräldrar är att tillfredsställa våra barns behov av tid, kärlek, gränser, normer och värderingar och att förbereda dem för vuxenlivet. Barn kan aldrig få för mycket kärlek. Vi ska givetvis också respektera barns rättigheter och inte hämma och kränka våra barn. Men om vi alltid ställer upp på deras önskningar, låter dem få all uppmärksamhet och inte sätter tydliga gränser tar vi inte vårt föräldraansvar.
Barn som får allt de vill ha utan att anstränga sig kan få svårt att som vuxna förverkliga sina drömmar och mål i livet. Barn som behandlas som kungar kan få samarbetssvårigheter. De är inte heller alltid så lätta att leva med i ett äktenskap. Barn som får allt serverat kan få svårt att glädja sig åt allt livet ger.
Barn som behandlas som om deras behov är viktigare än alla andras blir ofta egocentriska. Föräldrar som till varje pris försöker undvika att barnen blir ledsna kan få barn som har svårt att hantera kriser och motgångar senare i livet.
Bortskämda barn behandlar många gånger föräldrar, lärare, förskollärare och andra som betjänter.
Varför ska de städa sitt rum? Föräldrarna kan ju få rut-avdrag om någon annan gör det. Barn som inte behöver hjälpa till hemma lär sig inte att de har skyldigheter mot familj, vänner och samhälle.
Bortskämda barn har många gånger en skicklig försvarsadvokat i sina föräldrar. Det är kamraternas eller lärarnas fel när det uppstår en konflikt. Som vuxna kan de få dålig självkänsla och svårt att hantera konflikter.
Det har aldrig varit så lätt att skämma bort sina barn som i dag. Vi har råd att göra det. Vi själva köper det vi vill ha. Varför ska inte barnen då få allt de pekar på? Många barnrum ser ut som en leksaksavdelning på ett större varuhus.
Många föräldrar har dåligt samvete för att de arbetar för mycket. För att döva vårt samvete ger vi barnen en ny iphone i stället för det de behöver, men som kräver lite mer av oss – vår tid. Många orkar inte heller efter en lång arbetsdag ta konflikter. En del föräldrar är kompisar med sina barn. De leker, underhåller och ser till att barnen aldrig behöver ha det långsamt och tråkigt.
För några generationer sedan var barn måna om att uppträda så att de blev omtyckta av sina föräldrar. I dag är i stället många av oss föräldrar ängsligt och överdrivet måna om att alltid vara älskade och omtyckta av våra barn. Vi styrs mer av våra behov än vad som är bäst för barnen. Det ingår i jobbet som förälder inte bara att villkorslöst älska sina barn utan också att stå ut med att inte alltid vara populär och omtyckt.
I debatten om föräldraskap, barns uppväxtvillkor och barns rättigheter behöver vi också framhålla riskerna med att skämma bort barn. Bortskämda barn blir många gånger inte lyckliga, ansvarstagande och socialt kompetenta vuxna.

Alf B Svensson"

Det är ju så jäkla sant! Finns det någon människa som orkar med bortskämda barn? Nej. Och fortsätter man då skämma bort ungarna så kommer de växa upp och bli odrägliga idioter (ja, sorgligt men ack så sant) som ingen orkar med. Genom att klema bort ungar på det sättet som är så jäkla vanligt förstör man inte bara mycket av deras sociala liv, men mycket av deras framtid som självständiga individer i övrigt. Och hur slutar det då? Jo, då sitter man där med en unge som bor hemma i vuxen ålder och i princip aldrig lämnat blöjåldern, en unge som inte klarar av att vara självständig, inte klarar av att leva helt enkelt. Borde man inte då som förälder skämmas? Jag menar, tanken eller planen är ju att man ska dö före sina barn. Hur i helsicke tänker man då att ungen ska klara sig själv om man har daltat och klemat bort ungen? Det går ju inte, antagligen kommer ungen gå under av det. Nej alltså herregud, det finns inget som kan irritera mig lika mycket som föräldrar som skämmer bort sina barn! De går runt, drar ofta på sig en präktig och stolt jag-gör-allt-för-mina-barn-attityd, men förstår inte hur mycket de egentligen skadar sitt barn genom sitt daltande. Jag har aldrig varit bortskämd och bortklemad. Hade jag blivit det så hade jag för det första aldrig klarat av att flytta till Göteborg när jag var 16. Jag hade aldrig vågat ge mig ut och jaga mina drömmar, utan stannat kvar hemma i byn och antagligen vuxit fast där. Haft ett enormt bagage med drömmar jag aldrig vågat jaga, men jag hade framför allt varit OLYCKLIG.

Så det kan ju alla föräldrar där ute i etern fundera över!


Kommentarer
Postat av: You-know-who, mohaha

Fasiken vad sant, susieQ! Riktigt bra artikel ju! Synd bara att det behövs en artikel av en psykolog för att de ska fatta ;)

2013-01-09 @ 14:16:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0