Nåväääl.

Hej hopp här ligger jag, powernapar såhär på kvällskvisten. Har väl någon sorts ångest eller förargelse eller stress eller blandning av alltihop i kroppen för jag känner riktigt hur hårstråna trillar av skallen. Ibland fruktar jag att jag kommer bli flint inom en snar framtid om jag inte skärper mig, men allvarligt talat, vad fan ska jag göra? Ta en buss till någon stuga långt ute i skogen, stänga av telefonen och leva på metade aborrar? Fy fan hur rastlöst. Jag borde vira en bandana om huvudet, slänga telefonen i sjön och köra en Harley Davidson genom någon öken i Texas. I månskensnatten stanna på en liten vägkrog fylld av stammisar av grov redneck-karaktär, bli kladdfull och däcka och vakna upp dagen efter på ett sjabbigt motel där en skäggig receptionist står och torkar mottagningsdisken med en gråsmutsig trasa. Det var väl en trevlig bild jag målade upp där?
Nej. Egentligen vill jag nog bara ha en kram. En kram och ett par fingrar som stryker över min kind och säger att allt blir bra.
Uff, här ligger jag i sängen och saknar Jonas. Han sitter nere och ser på Family Guy och är halvgrinig (?) för att jag somnade om istället för att laga pannkakor. Lite tjuvförståeligt, jag hade lovat att göra pannkakor, men till mitt försvar så har jag stått på station två idag, vilket är lika med att vara helt jäkla slutkörd och mörbultad på varje fläck av kroppen. Alldagliga vardagsproblem.

Nej fan, min hjärna får jag inget vettigt ur just nu, det märks ju lång väg. Om det inte ens fungerar att skriva det, då är det ingen idé att ta itu med det, bara sucka djupt och gå ner och laga sina jäkla pannkakor. Börjar ju faktiskt vara lite smyghungrig.

ADJÖKEN.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0